Q/A | Frågor och svar
"Är du en belöningsbaserad, evidensbaserad hundtränare?"
Inte endast, nej, men mestadels av tiden. Jag jobbar självklart med belöningar och positiv förstärkning på det viset att det är det jag lägger fokus på när jag vill lära in ett nytt beteende eller främja ett beteende jag gillar, vilket oftast är det man vill. Däremot är det för mig som hundägare och ansvarstagare också viktigt att jag kan kommunicera med hunden vad jag INTE vill att den ska göra: på ett så konfliktlöst, tydligt, respektfullt, sakligt och lugnt sätt som möjligt utan bakomliggande ilskna eller frustrerade känslor hos mig själv.
Detta tänk skiljer mig lite från många av dagens utbildade hundinstruktörer/beteendeutredare etc då det just nu i hundvärlden är populärt att endast jobba med belöningar (vilket är hur man tolkat att det är så forskningen säger att man bör göra), och inte använda sig av ett bryt-ord, gränssättning/kravställning eller det minsta obehag riktat mot hunden då det anses vara skadligt eller taskigt mot hunden eller att det kommer att förstöra din relation till din hund. Där håller jag absolut inte med, även om det som alltid finns undantag.
För mig öppnas de stora dörrarna i relationen hund-människa när vi kan ha extremt ROLIGT TILLSAMMANS medans vi samtidigt RESPEKTERAR VARANDRAS GRÄNSER och är trygga nog i vårt samspel att vi kan kommunicera och sätta krav på varandra utan att vår relation påverkas negativt. Jag behöver dock förtydliga att jag ALDRIG under några omständigheter tycker att det är okej att bruka våld mot eller att skada en hund, såklart. Läs mer om min filosofi under fliken OM MIG i menyn.
"Vad tycker du om stryphalsband och använder du det?"
Stryphalsband/dressyrlänk/retrieverkoppel/strykoppel - vad man än vill kalla det - kan enligt mig vara ett oerhört värdefullt kommunikation och tydlighets-verktyg OM det används med ett mjukt handlag med målet att öka kommunikationen mellan hund och ägare - inte att skada hunden. Detta på grund utav att det kopplet, med självklara undantag, ger dig som ägare bättre kontroll som innebär att du inte behöver slita, dra och sätta press på hundens kropp mer än nödvändigt under promenaden. Vilket gör att hunden ofta kan koppla av lättare när ni promenerar tillsammans och inte behöver leva sitt liv i ett konstant spänt koppel.
Det finns en ganska bra liknelse när det gäller detta ämnet tycker jag, och det handlar om att jämföra retrieverkopplet med en kniv. En kniv kan orsaka stora skador mot en person om den som bär kniven bär på illvilja, men, en kniv kan också skära upp en melon och låta oss ta del av dess vitaminrika insida. Och en annan typ av kniv kan också användas av en läkare för att rädda en person under en operation. Trots att kniven KAN användas för att göra skada, skulle vi ju inte helt förbjuda den eller välja att inte använda oss av den, när vi ser alla personer som den kan rädda eller gynna.
Retrieverkopplet är också enligt mig det säkraste alternativet av utrustning vi kan använda på vår hund ur säkerhetssynpunkt. Detta då det är i princip omöjligt för en hund att backa ur eller ta sig ur, även om den blir rädd eller väldigt stark, vilket gör att risken att hunden kommer lös under en promenad är mycket liten om ägaren håller kvar i kopplet.
MEN, slutligen, vad man använder för utrustning på sin hund är HELT upp till hundägaren. Huvudsaken för mig är att man själv och hunden känner sig bekväm med den utrustningen som hunden bär och att man inte är ute efter att göra illa hunden. Självinsikt och en mjuk hand är nummer ett om man ska använda ett retrieverkoppel enligt mig. Har man inte det bör man undvika detta typ av verktyg.
Retrieverkopplet är mitt personliga go-to på mina egna hundar under våra "strukturerade promenader" (där deras uppgift är att följa mig) medan mitt go-to under våra "nospromenader" (där de får dra om de vill) är sele. Så använder jag personligen mig av olika verktyg i olika sammanhang.