Bildspel
Min bakgrund
Jag, Veronica, har haft hundar i mitt liv så länge jag kan minnas. Och nu, som 30+ åring, har jag samlat på mig över 10 års praktisk erfarenhet av att jobba med tusentals hundar, både yrkesmässigt och ideellt, i kombination med andra vid sidan av-jobb.
Som ungdom var jag aktiv i Sveriges Hundungdom och sedan i Svenska Brukshundklubben där jag tränade och tävlade i en stor mängd olika hundsporter med mina hundar, innan jag avslutade mitt engagemang där för några år sedan.
Efter gymnasiet öppnade jag mitt egna hunddagis (+ hundpassning + dog walking m.m. företag) tillsammans med en kompis som vi drev tillsammans under flera mycket lärorika år. I samband med detta började jag även att hålla kurser och privatträningar för hundägare som befann sig lokalt nära mig. Och kort därpå började jag utöver detta engagera mig i gatuhundar och omplaceringar efter att ha adopterat min hund Iris från Irland.
Under de kommande åren i hundrescue-världen hann jag jobba ideellt som både ordförande, intervjuare, rådgivare och fosterhem. Utöver att jag och min man tog emot mer än 50 foster-hundar under dessa år (den ena mer traumatiserad än den andra och mycket gammal bithistorik och flera avlivningshot) så var jag också under dessa år på plats, i specifikt Grekland, ibland varje månad där jag fick studera hundarna på gatan och utvärdera hundar på shelter. Just nu har jag dock sedan något år tillbaka pausat mitt volontärarbete ett tag (med vissa undantag haha..) av anledningen att jag personligen känner att det behöver bli bättre rutiner kring vilka hundar man för in i Sverige och till vilka hem de landar i, samt att mitt hjärta var på bristningsgränsen av känslan att man aldrig kan göra nog för dessa hundar, hur mycket man än försöker. Jag behövde också verkligen ta mig tillbaka ekonomiskt efter flera år av ideellt arbete.
Jag fick då frågan om att vara med från början och utveckla kurser samt hålla kurser och aktiviteter som anställd på en nyöppnad franchise-kedja med stora framtidsplaner i Uppsala - Dogpark Uppsala, vilket jag såklart sa jag till! Jag jobbade sedan som instruktör på Dogpark Uppsala i tre år där jag träffade nästan 100 hundar i veckan, samtidigt som jag höll privatträningar vid sidan av.
Men efter flera år som anställd kände jag att det var dags att bredda mina vyer, inte vara låst i ett koncept och faktiskt satsa på mitt egna företag - och på den vägen är det! Jag är så taggad på vad framtiden har att erbjuda!
Min filosofi
Jag som person är öppen, ärlig, kreativ, ödmjuk och fullt medveten om att man som människa aldrig blir fullärd. Detta ser jag som en enorm styrka i mitt jobb som hundtränare – jag kommer och vill aldrig sluta utvecklas och lära mig. Och är det någonting jag har lärt mig hittills i mitt yrke som hundtränare så är det att INDIVIDANPASSNING är något som är en självklarhet i min bok.
Jag personligen tror på vägledning (dock inte mikromanagement) i min hundträning och använder mig av kroppsspråk, känsloläge/energi, belöningar samt gränssättning/kravställning på mina kurser.
Balans, kommunikation, ömsesidig respekt, trygghet, stabilitet, tydlighet, tillit och relation är några av mina nyckelord, och något jag alltid strävar efter. Jag vill vara en trygg vägledare för min hund. Och just det ordet – vägledare – blir ofta missuppfattat av oss människor när vi nämner det i förhållandet till djur, vilket jag tycker är synd. Ordet vägledare för mig är något positivt, och vad jag menar med att jag vill vara en trygg vägledare för min hund är: Jag visar vägen om det krävs, jag är tydlig, jag är rättvis, jag kommunicerar, jag visar uppskattning, jag ger beröm, jag lyssnar, jag är empatisk, och jag ger feedback.
Vad många tror att vara en vägledare för sin hund innebär och som jag inte står för är: Att man beter sig som en diktator, att man ger orättvisa bestraffningar, att man aldrig låter hunden bestämma, att man inför rädsla i hunden och att man är aggressiv. Det är så långt ifrån vad jag tror på och tycker är okej i något sammanhang.
Enligt mig och min erfarenhet blir de allra allra flesta hundar tryggare och mer avslappnade när de känner att någon annan tar hand om de, visar vägen och fattar vissa beslut åt de – speciellt i situationer där deras egen stress eller oro blir övermäktig. Och där kan ett problem uppstå då vi människor, speciellt i nutid, är väldigt noga med att sätta vår egen moraliska prägel på situationen där vi menar att alla människor och djur ska få fatta alla beslut helt själv, utan någon annans påverkan. Detta tycker jag är en fin tanke i teorin, MEN, enligt mig personligen funkar det inte riktigt i den värld vi lever i. Och framförallt så tror jag att vi gör våra hundar en otjänst genom att tänka på det här viset i exakt alla sammanhang. Enligt mig så behöver hundar, precis som vi, vissa gränser och regler för att kunna leva tillsammans på ett så odramatiskt sätt som möjligt i samhället. Polis, p-lisor, chefer, ledare och föräldrar är exempel på personer som ser till att gränser och regler efterföljs – för att undvika att kaos uppstår. Och även om vi ibland kan tycka att människorna som bär detta ”vägledare-ansvar” är irriterande eller jobbiga så är det ju faktiskt de som vi ser upp till i slutändan, som vi kan luta oss mot och som ser till att vårt samhälle rullar på som det ska.
Därför tycker jag personligen att något av det finaste vi kan göra för våra hundar är att vara denna vägledare – för att de ska ha möjlighet att leva ett så fritt, glatt och bekymmerslöst liv som det bara går i vårt människo-samhälle. Något som är värt att nämna dock, återigen, är att en trygg vägledare inte leder genom våld, ilska, aggressivitet eller individ-inriktad frustration.
Något jag spenderar mycket tid att läsa och lära mig om på min fritid är psykologi rent allmänt. Vilket har lett till att jag ofta får höra av mina kursare att mycket av den träning vi gör på mina kurser, aktiviteter och privatlektioner handlar minst lika mycket, om inte mer, om människan som håller i kopplet, än själva hunden.
Min utbildning
Utöver mitt praktiska arbete med hundar är jag även utbildad hundinstruktör (2023-2026), en utbildning jag gick under loppet av två år som innefattar bl.a. hundens etologi och berikning, inlärningsteorier, rädsla/stress/aggression och hundspråk m.m. Jag är även utbildad hunddagisföreståendare (2013), där man bl.a. får lära sig om hundens beteendebehov och etologi, problemhundar och problemhunds-ägare, stress hos hund, djurskyddslagstiftning, raskunskap och flockdynamik m.m.
Jag är också utbildad i Första hjälpen för hund och människa (2025), och även inom ledarskapsutveckling (flera gånger). Utöver mina officiella utbildningar har jag genom åren gått (och fortsätter gå) en oändlig mängd olika kurser för massor av olika hundinstruktörer / hundpsykologer / hundrelationsexperter på min privata tid med mina egna hundar. Dessa kurser innefattar både flera olika hundsporter (bl.a. agility, lydnad, spanieljakt, rallylydnad, spår och freestyle) men även vardagslydnadskurser, kurser i BAT, CAT och LIMA. Samt framförallt flera djupare kurser som inkluderar hundpsykolgi, hundens kroppsspråk, energins betydelse, hundars drifter och olika lärares individuella tillvägagångssätt och metoder.
Jag har således hämtat in inspiration samt saker som jag tycker är bra och mindre bra, från flera olika håll och kommit fram till vad som känns rätt i hjärtat för mig som person att lära ut till andra - och vad som är mest effektivt och känns moraliskt och etiskt ok för mig personligen. Ju större ryggsäck med kunskap och verktyg - desto bättre tycker jag.
Mitt brinnande hund-intresse har genom hela mitt liv lett mig till att söka efter mer kunskap på alla tänkbara sätt jag kan – på kurser, utbildningar, i böcker, på tv, på internet, i dokumentärer och i forskningsrapporter. Och detta eviga kunskapssökande har jag aldrig slutat med. Dock! Finns det en för mig så viktig annan del i hunderiet – böcker och forskningsrapporter som någon annan tolkat i all ära, MEN, är det något jag tycker är så ENORMT viktigt och som enligt mig förbises ofta i ”hundtränar-världen” så är det ju faktiskt det praktiska arbetet med hundar. Den stora mängden av information jag läst om hundar, hur man enligt olika personer bäst tränar och lever me de, kan aldrig jämföras med den kunskap jag har fått av att vistas kring massvis med hundar både yrkesmässigt och ideellt. Att få observera, analysera, kommunicera, prova och problemlösa rent praktiskt med en stor mängd hundar – är jag övertygad om alltid kommer vara och är det som har lärt mig mest om hundar och hundträning i mitt liv. Det finns inget bättre sätt att lära sig i min mening – än att vara DÄR med hundarna.
Min flock
Mina älskade följeslagare i vårt och torrt – min flock. Några av de som betyder mest för mig i hela världen, som känner mig på djupet och som lär mig nya saker varje dag. Lily, Iris, Olive & Fig. Det är en ära att få spendera all min tid med dessa tjejer och dagligen få observera och vara en del av deras flockdynamik.
Alla fyra har helt olika personligheter och bakgrunder, varav tre av de är s.k. ”rescues” från Irland och Grekland. Och utöver att vara älskade familjemedlemmar så är de allihop även stor hjälp i mitt arbete som hundinstruktör då de, med sina olikheter och fina hundspråk, många gånger kan hjälpa mig att förstå mig på hunden jag jobbar med lite bättre.
Jag vill också minnas och kommer aldrig glömma mina andra egna hundar (och fosterhundar) som har gått bort eller funnit sina föralltid-hem under årens lopp. Speciellt min allra första egna hund, jakt springer spanieln ”Nancy”, har sin väldigt speciella plats i mitt hjärta. Hon var starten på allt och är alltid saknad och aldrig glömd.